Paddling och aquathlon
Ett tu tre blev jag också funktionär på xterratrailtriathlon. Så vi lastade upp min kajak på bilen också.
Vi åkte upp på fredagkvällen och slog upp tältet på campingen.
På lördag morgon åkte vi iväg till tävlingsområdet, det var tre på varsin sup och tre kajaker som skulle övervaka simningen. Det var väldigt intressant och skojigt att få vara med och se till att deltagarna kände sig säkra. Jo då jag blev jäkla sugen på att vara med. Nästa år kanske.
Men det skulle ju snart bli min tur att kasta mig i vattnet. Innan vi for tillbaka till campingen åkte vi och hämtade upp mitt startkit. Kände hur pirret kom i magen när jag satt i bilen och pillade på den rosa badmössan och nummerlappen. Hur skulle simningen kännas? Har inte simmat ngt sen innan jul, förutom min lilla skräcksträcka tidigare i veckan.
Tidigt på söndagen skjutsade min sambo mej till aquathlontävlingen, sen skulle han tvungen att åka och packa ihop vårt på campingen. Men han stannade kvar fram till start, vilket var väldigt skönt att ha hans stöd där och hjälp med att dra upp dragkedjan på våtdräkten. Sen var det på med rosa simmössan och ner i vattnet och ut till startrepet.
Gissa vad! Med min tur... hela botten ut till start var det fullt med sjögräs 😱
Bara att fokusera bort och inte låta panikkänslan ta över nu. Starten gick och jag simmade, lät mig få omslutas och bäras av vattnet. Crawlen och andingen satt där, jag slappnade av. Jag kan simma jag är inte rädd 😉
Kilometern gick bra, sen var det upp och ta av våtdräkten och på med dojorna, 7km löpning. Solen sken och benen tog mig framåt in i mål. Vilken känsla, jag fixade det!!
Nästa år då kommer vi hit och gör de igen.
Ja, VI. Min sambo blev taggad av att börja sim/springa han med.Ska bli så roligt att vara där nästa år ihop.
Nu har jag hittat till din blogg också - kul att läsa en race report!
Jag försöker övertala min man att börja simma men det går inte så bra. Om du har en aktionplan för det så skulle det uppskattas mycket!