Aldrig mer skoinlägg!!
Ont i bakre benhinnorna eller troligen Flexor Digitorum Longusmuskeln.
För några år sen var jag till en sportaffär och fick hjälp med att få ett par "anpassade" löpardojs och fick även med mej skoinlägg eftersom jag visst pronerar lite.
Sprang mest korta sträckor med skorna och kände inte direkt någon påverkan av inläggen, men efter en 5km på asfalt fick jag en otrolig smärta i benhinnorna och i muskeln på insidorna av underbenen. Tänkte att det var ju inte så smart att gå från mjuka grusvägar och stigar till hårt asfalt bara så där. Efterbesök hos en arbetsterapeut och vila gick smärtorna över.
Våren kom och jag blev nya löparskor i garderoben, ett par snygga lättvikt med mindre dropp utan extra sula.
Benen höll och sulorna och de andra skorna föll i glömska.
Nya skor köptes, alla lätta och raka och med space för tårna.
Men så i veckan fick jag en fix idé att lägga in ett par extra sulor i ett par av mina dojs och tänkte att det skulle vara bra mot mina hallux valgus som gör lite ont ibland. Sprang några intervallpass och backträning med sulorna i skorna, kände lite i benen efter men tänkte att de var träningsvärk från intervall och backpassen. Jag är urkass på att träna intervaller och backträning, susar mest fram mitt egna behagliga tempo på lite lagom sträckor. Susar fram gör jag nog inte direkt men tar mig fram iaf. Men när jag skulle ut på 1mil sträcka på asfalt/grus började de smärta i underbenensinsidor efter någon kilometer. Tänkte det går nog snart över. Men icke, det blev värre och värre, fick gå någon minut för att lugna smärtan. När jag gick så for tankarna. Vad har hänt mina ben? Var de asfalten? Nä, sprang asfalt med mina andra skor för inte så länge sen utan ont. Men så kom det till mej. Sulorna!
Tog ur sulorna och kände direkt en lättande känsla när fötterna fick utrymme och fick vara sig själva i skorna igen. Inte tryckas till av korrigerande sulor. Sulorna måste ha tryckt på fotens muskler och tvingat hela löpsteget negativt för hur min kropp vant sig vid. Smärtan fanns där i underbenet, men jag kunde springa resten av sträckan hem.
Men värken finns kvar, vissa dar mer än andra.
Aldrig mer ska jag lägga in något i mina skor!
En sista bild på sulorna innan de hamnar där de hör hemma-soporna😠
Jag har mina "fel" i steget som jag kompenserar för naturligt. Bättre att stärka upp fotmusklerna och låta minà fötter få röra sig som de ska. Röra på tårna, landa på foten som den sätts ner utan att kompenseras upp av en sula.
Ska vara lite klok och inte springa på ett tag. Massera och stretcha och gymnastisera mina tåmuskler istället och låta Flexor Digitorum Longus muskeln bli återställd igen. Nästa vecka blir de havspaddling, tältning. Måste öva paddelteknik för Norgeresan om två veckor.
Lite simning ska jag passa på och få till också därute bland tång och saltvatten (och om det finns sjömonster 😉 så gillar de inte mej iaf)
kram på er alla
Helt rätt. Jag hade sulor i flera år - från att jag var 19. När jag fick diskbråck var jag ändå tvungen att börja om från noll och lära mig gå igen och då valde jag att plocka bort sulorna och lära upp fötterna rätt igen. Och det går alldeles utmärkt!